25 Juni, förstörd människa.

Jag har hunnit torka bort tårar flera gånger idag, lyssnat på flera minnes låtar och gråtit ännu mer. Jag är sur och otrevlig och allt är för att Melanie tänker lämna Sverige imorgon. Jag vet aldrig när jag kommer att få träffa henne igen, om jag ens kommer att få träffa henne igen. Hemska tankar men jag kan inte låta bli. Jag vill inte att min fransyska till surfitta, till 92.a, till skit unge, till min älskade vän, till min underbara person ska åka. Det här är fruktansvärt jobbigt och jag vill inte vara med om det längre.
Jag hatar att skolan är över och att vi skills åt olika håll, jag är inte redo för det. Jag är fortfarande bara ett barn!

Jag älskar dig och jag saknar dig redan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0